Category Archives: Natur i Stockholm

Kyrksjön – Stockholms bästa svarthakelokal

För någa veckor sedan gjorde jag mitt andra besök i Kyrksjölötens naturreservat i Bromma i Stockholm. Det bildades 1997 och var det första naturreservat som Stockholms stad inrättade. Reservatet är litet men väldigt fint med som det sägs en av Stockholms största fuktlövskogar(borde vara den största inom stadens gränser) som omger den lilla Kyrksjön. Precis som i det närbelägna Judarns naturreservat finns här De Geermoräner, avlånga moränryggar som avlagrades när inlandsisen smälte undan.

En del av den fina alskogen runt Kyrksjön. Området är mycket fågelrikt och bl.a. mindre hackspett förekommer här.

Stjärtlösa sädesärlor finns också! Vet inte vad som hänt stackarn men den har inga stjärtfjädrar. Den verkade vara vid god vigör så länge jag såg den.

Jag visste om att det skulle finnas svarthakedopping i Kyrksjön men blev glatt överraskad av hur många de var och hur nära man kunde komma dem.

Fåglarna simmade bara några meter ifrån mig som närmast. De verkar vara vana vid att det är folk på de två bryggor som finns vid  sjön. Annars är stranden ganska svåråtkomlig då det är mycket vegetation runt sjön. Det ger nog doppingarna lungn och ro vid sina bon.

Visst är det en fantastisk fågel? Det har gått bättre för svarthaken under de senaste åren så den har fått förbättrad status i rödlistan. I 2010 års rödlista anges den som Nära hotad(hotkategori 4) vilket är ett snäpp upp jämfört med listan från 2005 då den stod som Sårbar(hotkategori 3). Jag komemr ihår att när den senaste rödlistan presenterades så sas det att många sötvattensarter hade fått förbättrad status, smådoppingen t.ex. lämnade listan och anses nu ha en livskraftig population i Sverige. Anledningen till den förbättrade situationen för sötvattensarterna är bl.a. att det satsats mycket på restaurering av våtmarket vilket har gett resultat.

Svarthaken vill helst inte dela sjö med fisk då de konkurrerar om födan vilken utgörs av allehanda smådjur. Viss fiskförekomst kan den dock klara av men blir det för mycket så lämnar svarthaken sjön. I Kyrksjön tycks de stortrivas, jag kunde räkna till åtmnstone 7 svarthakar.

Men helt fiskfri är inte Kyrksjön, skäggdoppingen vill ju tvärtemot svarthake  och smådopping ha sjöar med fisk. Skäggdoppingen föredrar större sjöar(10 hektar eller mer) än svarthaken men det verkar som att lilla Kyrksjön duger för i allafall den här skäggdoppingen.

Här samlas det växtdelar till bobygge i vassen.

Ett fiskmåspar har bosatt sig på en stolpe.

Sothöns finns såklart i Kyrksjön, en karaktärsfågel för de vegetationsrika sjöarna. Den samlar också växtdelar men i detta fall inte till bobygge uppenbarligen.

Blåmes i blommande sälg. Den passar bra där tycker jag, ser nästan ut som om den växte ut från själva sälgblomman.

Samtliga groddjursarter som finns i Stockholmsområdet ska förekomma i Kyrksjön, alltså även de mer ovanliga arterna större vattensalamander och åkergroda. Här ovan en padda som flöt runt en stund vid bryggan.

Jag lär besöka Kyrksjön fler gånger, inte minst vill man ju följa upp svarthakarnas häckning.

Annonser

Fåglar på Skeppsbron del 1 – smådopping och gråtrut

Stockholm är en bra stad för fågelskådning, året om finns det gott om fågel i och runt Stockholm. Vintertid är en promenad på Skeppsbron alltid givande. I synnerhet när det är riktigt kallt och isen lägger sig på Östersjön, då kommer det in stora mängder sjöfågel till stan. Det var en period i januari och februari med lite kallare väder och direkt så ökade mängden sjöfågel i stan. Jag fick höra rapporter om ett riktigt skådespel med mängder med gråtrut och tusentals änder, bl.a. ca 500 storskrakar, vid Skeppsbron och på Strömmen. Jag skriver ”fick höra” för det var det närmaste jag kom för egen del, låg med nån influensa under den tid det var som mest fågel och missade därför alltihop, inklusive vittruten såklart. När jag väl frisknat till hade vädret slagit om och mängden sjöfågel börjat minska. Men det är aldrig helt tomt på fågel och det är som sagt alltid givande att promenera på Skeppsbron med kikare och kamera. En trevlig fågel som dröjde sig kvar ett tag efter att mildvädret kommit var den här smådoppingen.

Är det en andunge så här års kan man höra från förbipasserande icke-skådare. Med sina ca 25 centimeter har den lilla smådoppingen storleken hos en några veckor gammal andunge. Men den saknar anknäbb utan har en kort och spetsig näbb som den använder för att plocka smådjur i vattnet med. Bilden ovan är inget vidare, det var sen eftermiddag och mörkt. Var där dagen efter i strålande solsken men då syntes den såklart inte till.

Smådoppingen är en kortdistansflyttare som inte flyger längre än till västra Europa. Om de inte övervintrar här istället till glädje för oss fågelskådare. Man ser nog mer av smådoppingen senhöst och vinter än under häckningstiden då de är väldigt tillbakadragna och skygga på häckningslokalerna. Den här smådoppingen upphöll sig under flera veckor vid Djurgårdsfärjorna nära Slussen.  Den äter allehanda vattenlevande  smådjur och även småfisk och uppenbarligen finns det gott om sådant i vattnet där annars hade den knappast stannat där så länge. Smådoppingen är känslig för stränga vintrar och på kort sikt är det vintervädret som bestämmer populationsstorleken. Efter några mildvintrar ökar beståndet medan en hård vinter märkbart decimerar populationen.

Den stora behållningen på Skeppsbron är kanske inte de udda inslagen som smådopping utan den betydligt vanligare gråtruten. De finns alltid där och man kan lätt fördriva några timmar med att bara titta på trutar. Det är ett bra ställe att öva sig på åldersbestämning, trutar genomgår ständiga byten av fjäderdräkt innan de blir helt utfärgade vid 4 års ålder och det brukar gå rätt bra att se vilken åldersklass en trut befinner sig i. Men det finns de som är sena i utvecklingen och de som är tidiga så helt säker kan man inte alltid vara.

         

Truten till vänster, med Kastellholmen i bakgrunden, är inne på sin tredje vinter. Den har en nästan helgrå ovansida med enstaka brunspräckliga fjädrar kvar, stjärten nästan helvit men med ett gråspräckligt ändband och är näbben ljusare med minde svart än hos en 2-åring. De andra två trutarna är yngre, inne på sin första vinter och har en helt igenom gråbrunspräcklig fjäderdräkt.

         

De flesta trutar man ser i stan är ungtrutar men en del vuxna trutar finns där också som de två i den vänstra bilden. Den främre av de två har gråstreckat huvud medan den bortre har helvitt huvud. De vuxna(adulta) gråtrutarna anlägger på hösten en vinterdräkt med mer eller mindre mycket grått på huvud och hals. Många trutar har redan nu fått sin häckningsdräkt medan andra är kvar i vinterkläderna. När man studerar trutar blir det väldigt tydligt vilken stor variation det är inom en art, alla ser inte exakt likadana ut och ruggar inte samtidigt. Inget som underlättar åldersbestömning och artbestämning gentemot snarlika trutarter direkt. De övriga trutarna på bilderna ovan är 1-åringar.

         

Någa bilder till på flygande trutar, tröttnar aldrig på att fota trut! Skulle lätt kunna fylla hela bloggen med trutbilder varje dag…

Gråtrutbeståndet har under de senaste åren minskat drastiskt med så mycket som mellan 20 – 30 %! Minskningen beräknas också fortgå under de närmaste årtiondena och gråtruten fördes 2010 in på den Svenska rödlistan över hotade djur- och växtarter. En av de främsta orsakerna till minskningen tros vara tiaminbrist(B1 vitamin), något som drabbat trutar, och andra fågelarter, längs med kusterna. Däremot verkar trutarna klara sig bättre inne i städerna. Så de trutar som hämtar sin föda från Östersjön drabbas hårdare än de som söker föda i staden! Övergödningen av Östersjön kan vara orsaken till tiaminbristen hos fåglarna men det är inte klarlagt ännu.

Det lär finnas anledning att återkomma här angående tiaminbristen och vad som orsakar den. Men i nästa inlägg blir det mer fåglar från Skeppsbron, kanske storskrake och skrattmås?

Rapport om Hemfosaskogen klar!

För ungefär ett år sedan startades en skogsgrupp av Naturskyddsföreningarna i Stockholm och Söderort(alltså de två kretsar som finns i Stockholms stad). Gruppen bildades eftersom Stockholm äger mycket skogsmark utanför staden och bedriver där ett s.k. rationellt skogsbruk(vad som är rationellt med det moderna skogsbruket har jag dock aldrig förstått!) med allt vad det innebär i form av hyggen och plantager(inte skog). Nu är hyggena i dessa marker små i jämförelse med de gigantiska norrlandshyggena  men det finns tyvärr flera exempel på brott mot FSC-stadgarna såsom sönderkörda lågor och avverkade naturvärdesträd. Just det, Stockholms stad är ju FSC-certifierade också. Något som inte alltid märks alltså. Här finns ett gammalt blogginlägg om hyggena i Hemfosa. I vår rapport koncentrerar vi oss dock på de fina skogar som finns kvar i området. Tanken är att rapporten dels ska få Fastighetskontoret att åtminstone inte avverka de områden som håller naturvärdes eller nyckelbiotopsklass, helst vill vi förstås se en omläggning av Stockholms stads skogspolitik så att man inte avverkar skogen utan sköter den helt och hållet för att gynna naturvård och friluftsliv.

Hemfosarapport

Yttrande över förslag till detaljplan för Hammarbyhöjden 1:1, i Björkhagen

Stockholms Naturskyddsförening avvisar planerna på bebyggelse i en av entréerna till Nackareservatet. I planhandlingarna kan man läsa att ”planområdet ligger strax utanför natur- och friluftsområdet Hammarbyskogen vilken ingår i Nackareservatet”. En mer korrekt beskrivning vore att säga att planområdet är en del av nämnda skog och en del av naturområdet som utgör Nackareservatet. Naturen i det område som skulle beröras av den tänkta exploateringen är lika värdefull som den natur som ligger innanför reservatsgränsen. Vi anser det vara onödigt att nagga Nackareservatet i kanten på detta sätt. Det vore bättre att istället bygga fler flerfamiljshus vid andra förtätningsprojekt i stadsdelen än radhus som tar stora ytor i anspråk för få bostäder.

I planhandlingarna nämns att ”planområdet kan utgöra en potentiell livsmiljö för grodor” utan att frågan har undersökts närmare. Om man misstänker att det finns groddjurslokaler i planområdet så bör det vara en självklarhet att frågan utreds ordentligt innan man går vidare med planarbetet. Alla groddjurslokaler är av stor betydelse, inte bara för groddjur utan också för en mängd andra organismgrupper. Alla naturliga våtmarker bör fredas för exploatering.

Vi delar inte stadsbyggnadskontorets bedömning att föreslagen bebyggelse inte skulle påverka Nackareservatet eftersom planområdet ligger utanför reservatet. Reservatsgränserna är ju enbart streck på en karta. Skogen i planområdet är en del av skogen i Nackareservatet och bebyggelse några meter utanför reservatet innebär självklart att reservatet påverkas. Det handlar om förändrade ljusförhållanden m.m. Hur stor påverkan det sen är kan diskuteras men eftersom det handlar om tänkbara groddjurslokaler så bör man vara ytterst restriktiv med exploateringsförslag i detta område.

De faktiska kvadratmetrarna som går förlorade är kanske inte så många men de indirekta effekterna är ofta betydande. Skogskänslan försämras ofta långt in i skogen när man plötsligt ser hus där man förut upplevde skog. Kanteffekter gör att djur- och växtliv påverkas negativt längre in i skogen än vad man först tänker på.

Vi vill också påpeka att detta inte är den enda planen som naggar Nackareservatet i kanten utan bara ett i raden av flera mindre byggprojekt strax utanför reservatsgränsen. Detta är något som vi anser är oacceptabelt. Vi efterlyser en sammanställning av samtliga byggprojekt i Nackareservatets utkanter och att en samlad bedömning görs av konsekvenserna för Nackareservatet. Likadant bör alla detaljplaner konsekvensbedömas i förhållande till andra planer inom stadsdelen så att en sammanvägd bedömning kan göras av t.ex. hur mycket natur/park som går förlorat.

Grönkompensation föreslås genomföras inom stadsdelen. Om planarbetet fortsätter hoppas vi att det blir fråga om verklig grönkompensation som på ett seriöst sätt kompenserar för förlust av natur och inte de många gånger märkliga förslagen om att sätta upp belysning längs med gångvägar, anläggande av hundrastgårdar eller byggande av BMX-banor som vi sett tidigare. I det nu gällande Miljöprogrammet för Stockholms stad finns ett mål(4.2) om grönmarkskompensation. Där står följande: Delmålet innebär att kompensationsåtgärder genomförs på områdesnivå där omfattningen av kompensation avgörs av vilken typ av funktion det handlar om. Åtgärder kan till exempel vara nyskapande av motsvarande naturtyp eller restaurering av en miljö vars naturvärden försämras.

Vi uppmanar staden att ta fram ett program där tydliga riktlinjer för hur grönkompensation ska gå till i enlighet med miljömålet ovan.

Anna Nilsson Ordf. Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors Grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening

Yttrande från Stockholms Naturskyddsförening över förslag till planprogram för mellersta Hägerstensåsen

  • Avbryt planerna på bebyggelse i Hägerstensåsens gröna bälte
  • Grönområdet är av stor betydelse som spridningskorridor för djur- och växter
  • Grönområdet har idag ett stort värde som närrekreationsområde
  • Värdet som närrekreationsområde ökar i takt med att områdena runt omkring förtätas
  • Den grönkompensation som föreslås är inte seriös, någon verklig kompensation för förlust av naturmark föreslås inte

I planprogrammet för mellersta Hägerstensåsen prövas tre områden för exploatering. I planhandlingarna ingår bl.a. en landskapsanalys och en analys över ekhabitaten vid Hägerstensåsen.  Stockholms Naturskyddsförening anser att det gedigna underlaget tydligt visar att inget av de tre områdena är lämpliga att detaljplanelägga för bebyggelse. 

I landskapsanalysen har en värdering av grönområdenas naturvärden och sociala aspekter gjorts. Där fastslås att hela det gröna bältet runt Hägerstensåsen är mycket värdefullt utifrån både ekologiska och sociala aspekter.  Detta borde ha inneburit att alla eventuella planer på bebyggelse i detta område hade lagts på is. Vi vill här påminna om Stockholms stads egna miljömål om att bevara särskilt värdefulla markområden(4.2 i Miljöprogrammet 2008-2011), samt att trenden och prognosen för detta miljömål är negativ(Miljöbarometern, http://miljobarometern.stockholm.se/main.asp?mp=MP&mo=4).

Natur- och rekreationsvärden, grönstruktur

Att förlägga bebyggelse någonstans i grönområdet runt Hägerstensåsen skulle allvarligt försämra områdets värden som strövområde och som spridningskorridor för djur och växter. I landskapsanalysen sägs att ”upplevelsevärdet består i möjligheten att röra sig i ett större grönt parkrum längs ett sammanhängande stråk”.  Stora huskroppar i det gröna bältet skulle uppenbart försämra det upplevelsevärdet.

Det gröna bältet runt Hägerstensåsen är en viktig länk i Stockholms grönstruktur och binder samman Mälarstranden med bl.a. Solbergaskogen. Detta omnämns också i landskapsanalysen där man också konstaterar att kopplingarna mot Mälaren är svaga. Vi hoppas att dessa svaga kopplingar kan komma att förstärkas i framtiden liksom kopplingen söderut mot Solberga. 

Som mycket riktigt påpekas i landskapsanalysen pågår en kraftfull expansion i områdena Telefonplan, Axelsberg och Örnsberg. Öster om Hägerstensåsen pågår utbyggnad av LM Ericssons gamla fabriksområde med ca 2000 nya bostäder fram till 2016. Detta ställer ”nya krav på naturmarksområdet”(sid 40 i landskapsanalysen).  Men då gäller det att det över huvud taget finns ett naturmarksområde kvar! Just den kraftiga förtätning som redan pågår i områdena runt omkring Hägerstensåsen gör att hela det gröna bältet borde fredas för bebyggelse.

Vi kan inte se att den bebyggelse som föreslås i planprogrammet ger mer av den stadsmässighet som ofta eftersträvas vid förtätningen av Stockholm. Resultatet skulle bli, om ett eller alla tre av de föreslagna delområdena skulle komma till stånd, stora ingrepp i värdefull natur och märkbart försämrade rekreationsvärden för ett relativt sett fåtal bostäder.

Ekhabitaten

En analys av ekhabitaten i området har gjorts genom körning av spridningsmodellen Matrix green och genom fältbesök. Det är mycket positivt att en sådan analys har gjorts och vi förutsätter att sådana analyser alltid kommer att göras i fortsättningen när planläggning inkräktar på naturmark. Enlig analysen bör ekhabitatnätverket fungera väl inom området idag. Vidare sägs att efter en utbyggnad enligt planprogrammet finns fortfarande samband men nätverket blir smalare och mer sårbart. Stockholm har ett unikt eklandskap och med det också ett stort ansvar att vårda detta landskap för framtiden. Att försvaga en redan smal zon i detta eklandskap är inte förenligt med en långsiktig förvaltning av eklandskapets värden.

Kompensationsåtgärder

Slutligen vill vi kommentera de förslag till kompensationsåtgärder som finns i landskapsanalysen. Vi saknar här förslag till verklig grönkompensation. Kompensationsåtgärderna ska enligt landskapsanlysen ”höja kvaliteten på och förstärka grönstrukturen, öka rekreationsvärdet och värna om spridningskorridorerna”. Dessvärre hittar vi inte ett enda förslag i planhandlingarna som skulle kunna sägas utgöra verklig grönkompensation. En BMX-bana kan omöjligen kompensera för förlust av skog! Vi tar inte ställning till om en BMX-bana behövs inom området eller inte, däremot kan det givetvis inte kompensera för t.ex. minskade möjligheter till promenad i skog.

I det nu gällande Miljöprogrammet för Stockholms stad finns ett mål(4.2) om grönmarkskompensation. Där står följande:

Delmålet innebär att kompensationsåtgärder genomförs på områdesnivå där omfattningen av kompensation avgörs av vilken typ av funktion det handlar om. Åtgärder kan till exempel vara nyskapande av motsvarande naturtyp eller restaurering av en miljö vars naturvärden försämras.

Vi kan inte se att de föreslagna åtgärderna lever upp till miljömålet. Vissa av åtgärderna kan vara bra men man missar helt att kompensera för förlust av skog och biologisk mångfald. I detta fall skulle åtgärder och skötsel för att gynna ekarna vara en självklar del i en verklig grönkompensation.  

Anna Nilsson

Ordf. Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors

Grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening