Våtmark eller båtförvaring?

Det är frågan för området på bilden ovanför. Faktiskt. En sådan fråga borde inte behöva ställas kan man tycka. Det är ju ändå 2012 och betydelsen av våtmarker borde väl vara känt av alla? Eller?

Uppenbarligen inte eftersom Erstaviks Godsförvaltning och Nacka kommun tycker att detta område, Österviks träsk, borde sluta vara våtmark och istället fylllas igen och bli till förvaringsplats för båtar. En kanal ska lämnas så vattnet ska kunna flöda även i framtiden sägs det och dessutom ska alla djur och växter som har den här sumpskogen som sitt hem kunna bo kvar där. I den 4-5 m breda kanalen alltså. Jomenvisst. Om man ska tro den miljökonsekvensbeskrivning som har gjorts så är det så. Av en händelse är det samma företag som gjort mkb:n som ska bygga anläggningen. Om man ska tro mkb:n så blir det ingen störning av djur- och växtlivet och någon annan negativ miljöpåverkan blir det inte heller. Om man nu ska tro mkb:n alltså. Vilket man inte ska.

Jag har sett många dåliga mkb:er, och några bra ska man kanske tillägga, men något så undermåligt som denna har jag då aldrig sett. Hela ansökan till Mark- och miljödomstolen (för vattenverksamhet) är så dålig att jag undrar om någon driver med mig. Det kan bara inte vara sant att man idag beskriver levande våtmarker som ”försumpade områden” som behöver fyllas igen av säkerhetskäl eftersom det finns bostadsområden några hundra meter därifrån. Det finns dessutom något så otrevligt som ”ruttnande stockar” i det försumpade området! Så kan vi ju inte ha det!

En av de ruttnande stockarna i det farliga försumpade området. Tittar man noga på den ruttnande stocken ser man en rad små hål som är flyghålen efter björksplintborren. Kanske att ruttnande stockar har en viss betydelse i naturen?

 Jag åkte ut till Östervik för att kolla in våtmarken inför att jag skulle skriva ett yttrande till Mark- och miljödomstolen om planerna. Jag utgick ifrån att området inte var inventerat, vilket också visade sig vara fallet förutom att Skogsstyrelsen varit där och gjort en inventering vintertid då marken var täckt av snö och is. Förekomst av grodor kan ju vara ganska svår att upptäcka då. 

                                             

Vattenytan i den värdelösa våtmarken var täckt av den ”köttätande” vattenbläddran. Den växer i grunt stillastående vatten och blommar på sensommaren. Den har små fångstblåsor på bladen där den kan fånga små vatteninsekter.

 

Här är en annan av våtmarkens invånare, romboidfläckad nattslända. En vanlig art men även vanliga arter behöver värnas. Annars är risken stor att de plötsligt inte längre är så vanliga. Många olika insekter flög, kröp och simmade i våtmarken, bl.a. olika trollsländor.

                                

Det här är en perfekt stjärtmeslokal tänkte jag och plötsligt så var de där! En liten flock av dessa små fjäderbollar visade upp sig för mig tillsmmans med bl.a. nötväckor och trädkrypare. Lika plötsligt som de kom var de borta igen men uppenbarligen finns det fåglar här. Jag skulle inte förvåna mig om också mindre hackspett förekommer här. Jag ahr tidigare hört skogsnäppa från våtmarken när jag varit på väg till Erstavik via Drevinge. Jag har passerat den här lokalen massor av gånger men aldrig riktigt studerat den vilket förståss är synd nu då jag hade haft en helt annan kunskap om området.

                               

Precis som jag gett upp hoppet om att hitta några grodor hoppar en stor fin groda fram framför fötterna på mig! Jättebra tänkte jag, då kan vi visa att det är en grodlokal för inte kan väl Mark- och miljödomstolen ge tillstånd till att grodlokaler fylls igen? Eller, eh, jo, det kan de nog…

Kan Mark- och miljööverdomstolen tillåta kalkbrytning i ett område med 265 rödlistade arter och som var långt gånget påtänkt som Nationalpark så kan precis vad som helst hända. Apropå det, skriv på uppropen, dels till EU-kommisionären Janez Potocnik, dels till Miljöminister Lena Ek.

Grodor är fridlysta enligt artskyddsförordningen, även vanlig groda är det men den har inte lika strikt skydd som t.ex. åkergroda och större vattensalamander. Grodans linvsmiljö är inte i sig skyddad men man får inte skada och döda vuxna grodor, yngel eller rom. Om man fyller igen en grodlokal så lär grodor och yngel skadas och dödas och då behöver man söka dispens från länsstyrelsen. Nu vet jag inte hur lätt det är att få dispens från artskyddsförordningen för en sådan här sak, risken är väl att det är alltför lätt…

Här är det jag skrev till Mark- och miljödomstolen:  Synpunkter Österviks träsk

Värdelöst eller värdefullt? Svaret är väl självklart!