Backsippa – NBF vid Fysingen

I slutet av april var Nacka Biologiska Förening återigen vid Fysingen för sedvanlig vårfågelkoll. Vädret var inte det bästa med mörka moln och dis, regnet hängde i luften. Fast vad är bra väder egentligen? En varm och solig dag är knappast det bästa för fågelskådning. Inte heller är soliga dagar optimalt för fotografering. Nej, tacka vet jag grådiset!

Men det finns förstås gränser, när man behöver vindrutetorkare på kikarlinserna är det inte så kul längre. Stundtals regnade det så pass att det knappt gick att skåda. Tur då att Fysingen har mer än fåglar att erbjuda. En annan(annat än fåglarna) anledning att besöka Fysingen i slutet av april är den fina blomningen av backsippa. Våren var ju lite sen så vi var osäkra på om de verkligen skulle blomma.  

De första backsipporna vi såg hade inte slagit ut ordentligt men de var på gång i allafall.

Här ovan en som hade kommit lite längre, de är läckra även om de inte är helt utslagna.

Vi såg en del fågel också, det vanliga kan man säga, skedand, kricka, bläsand, brun kärrhök, tofsvipa, stare rördrom(tutandes), sävsparv, salskrake, rödbena, storspov(30 st), mindre strandpipare, snatterand, havsörn(vid sitt bo) för att nämna en del.

En vacker ek norr om Ströms gård.

Vi gick vidare till de fina torrbackarna norr om Ströms gård för att se om backsipporna där hade kommit längre i blomningen.

Och det hade dem! En fantastisk blomma verkligen! Och det fuktiga disiga vädret gjorde att bilderna blev riktigt fina också.

Backsippan är en sällsynt växt och fridlyst samt rödlistad som sårbar. Den växer på torr sandig eller grusig mark som hålls öppen genom bete. Den är inte kalkberoende utan kan växa på magra marker. Vid Fysingen växer den längs med den grusås som sträcker sig längs med sjöns östra sida. Grusåsar är den kanske mest typiska växtplatsen för backsippan men den finns även på torrbackar, i glesa tallskogar och liknande miljöer.

Det största hotet mot backsippan är att dess växtlokaler växer igen p.g.a. att betet upphör. Även för hårt betestryck kan hota backsippan och fårbete är inte bra för den. Om backsippans frön ska gro behövs det någon form av markstörning så att luckor i vegetationen skapas. Betande djur ger just sådan markstörning som behövs men även slåtter liksom bränning av marken(tidigt på våren) fungerar. Ett annat problem för backsippan är gödsling och ökat kvävenedfall. Blir det för mycket kväve i marken tar andra arter över som gynnas av kvävet. Exempel på sådana kvävegynnande arter är maskrosor, smörblommor, hundkäx m.m. Här finns en bra pdf från Svenska Botaniska föreningen om backsippan samt de andra arterna i släktet Pulsatilla.

När jag kröp omkring bland backsipporna såg jag den här fina mosskudden. Nickmossa tror jag att det är, en vanlig art på kulturpåverkade marker.

Nickmossans sporhus.

En annan mossa med fina sporhus, vet inte vad det är och har ingen bra gissning heller. Men fin är den.

Den stora behållningen vid detta besök var faktiskt inte fåglarna utan backsipporna, mossorna och det vackra grådisiga landskapet.