Monthly Archives: maj 2012

Kyrksjön – Stockholms bästa svarthakelokal

För någa veckor sedan gjorde jag mitt andra besök i Kyrksjölötens naturreservat i Bromma i Stockholm. Det bildades 1997 och var det första naturreservat som Stockholms stad inrättade. Reservatet är litet men väldigt fint med som det sägs en av Stockholms största fuktlövskogar(borde vara den största inom stadens gränser) som omger den lilla Kyrksjön. Precis som i det närbelägna Judarns naturreservat finns här De Geermoräner, avlånga moränryggar som avlagrades när inlandsisen smälte undan.

En del av den fina alskogen runt Kyrksjön. Området är mycket fågelrikt och bl.a. mindre hackspett förekommer här.

Stjärtlösa sädesärlor finns också! Vet inte vad som hänt stackarn men den har inga stjärtfjädrar. Den verkade vara vid god vigör så länge jag såg den.

Jag visste om att det skulle finnas svarthakedopping i Kyrksjön men blev glatt överraskad av hur många de var och hur nära man kunde komma dem.

Fåglarna simmade bara några meter ifrån mig som närmast. De verkar vara vana vid att det är folk på de två bryggor som finns vid  sjön. Annars är stranden ganska svåråtkomlig då det är mycket vegetation runt sjön. Det ger nog doppingarna lungn och ro vid sina bon.

Visst är det en fantastisk fågel? Det har gått bättre för svarthaken under de senaste åren så den har fått förbättrad status i rödlistan. I 2010 års rödlista anges den som Nära hotad(hotkategori 4) vilket är ett snäpp upp jämfört med listan från 2005 då den stod som Sårbar(hotkategori 3). Jag komemr ihår att när den senaste rödlistan presenterades så sas det att många sötvattensarter hade fått förbättrad status, smådoppingen t.ex. lämnade listan och anses nu ha en livskraftig population i Sverige. Anledningen till den förbättrade situationen för sötvattensarterna är bl.a. att det satsats mycket på restaurering av våtmarket vilket har gett resultat.

Svarthaken vill helst inte dela sjö med fisk då de konkurrerar om födan vilken utgörs av allehanda smådjur. Viss fiskförekomst kan den dock klara av men blir det för mycket så lämnar svarthaken sjön. I Kyrksjön tycks de stortrivas, jag kunde räkna till åtmnstone 7 svarthakar.

Men helt fiskfri är inte Kyrksjön, skäggdoppingen vill ju tvärtemot svarthake  och smådopping ha sjöar med fisk. Skäggdoppingen föredrar större sjöar(10 hektar eller mer) än svarthaken men det verkar som att lilla Kyrksjön duger för i allafall den här skäggdoppingen.

Här samlas det växtdelar till bobygge i vassen.

Ett fiskmåspar har bosatt sig på en stolpe.

Sothöns finns såklart i Kyrksjön, en karaktärsfågel för de vegetationsrika sjöarna. Den samlar också växtdelar men i detta fall inte till bobygge uppenbarligen.

Blåmes i blommande sälg. Den passar bra där tycker jag, ser nästan ut som om den växte ut från själva sälgblomman.

Samtliga groddjursarter som finns i Stockholmsområdet ska förekomma i Kyrksjön, alltså även de mer ovanliga arterna större vattensalamander och åkergroda. Här ovan en padda som flöt runt en stund vid bryggan.

Jag lär besöka Kyrksjön fler gånger, inte minst vill man ju följa upp svarthakarnas häckning.

Annonser

Backsippa – NBF vid Fysingen

I slutet av april var Nacka Biologiska Förening återigen vid Fysingen för sedvanlig vårfågelkoll. Vädret var inte det bästa med mörka moln och dis, regnet hängde i luften. Fast vad är bra väder egentligen? En varm och solig dag är knappast det bästa för fågelskådning. Inte heller är soliga dagar optimalt för fotografering. Nej, tacka vet jag grådiset!

Men det finns förstås gränser, när man behöver vindrutetorkare på kikarlinserna är det inte så kul längre. Stundtals regnade det så pass att det knappt gick att skåda. Tur då att Fysingen har mer än fåglar att erbjuda. En annan(annat än fåglarna) anledning att besöka Fysingen i slutet av april är den fina blomningen av backsippa. Våren var ju lite sen så vi var osäkra på om de verkligen skulle blomma.  

De första backsipporna vi såg hade inte slagit ut ordentligt men de var på gång i allafall.

Här ovan en som hade kommit lite längre, de är läckra även om de inte är helt utslagna.

Vi såg en del fågel också, det vanliga kan man säga, skedand, kricka, bläsand, brun kärrhök, tofsvipa, stare rördrom(tutandes), sävsparv, salskrake, rödbena, storspov(30 st), mindre strandpipare, snatterand, havsörn(vid sitt bo) för att nämna en del.

En vacker ek norr om Ströms gård.

Vi gick vidare till de fina torrbackarna norr om Ströms gård för att se om backsipporna där hade kommit längre i blomningen.

Och det hade dem! En fantastisk blomma verkligen! Och det fuktiga disiga vädret gjorde att bilderna blev riktigt fina också.

Backsippan är en sällsynt växt och fridlyst samt rödlistad som sårbar. Den växer på torr sandig eller grusig mark som hålls öppen genom bete. Den är inte kalkberoende utan kan växa på magra marker. Vid Fysingen växer den längs med den grusås som sträcker sig längs med sjöns östra sida. Grusåsar är den kanske mest typiska växtplatsen för backsippan men den finns även på torrbackar, i glesa tallskogar och liknande miljöer.

Det största hotet mot backsippan är att dess växtlokaler växer igen p.g.a. att betet upphör. Även för hårt betestryck kan hota backsippan och fårbete är inte bra för den. Om backsippans frön ska gro behövs det någon form av markstörning så att luckor i vegetationen skapas. Betande djur ger just sådan markstörning som behövs men även slåtter liksom bränning av marken(tidigt på våren) fungerar. Ett annat problem för backsippan är gödsling och ökat kvävenedfall. Blir det för mycket kväve i marken tar andra arter över som gynnas av kvävet. Exempel på sådana kvävegynnande arter är maskrosor, smörblommor, hundkäx m.m. Här finns en bra pdf från Svenska Botaniska föreningen om backsippan samt de andra arterna i släktet Pulsatilla.

När jag kröp omkring bland backsipporna såg jag den här fina mosskudden. Nickmossa tror jag att det är, en vanlig art på kulturpåverkade marker.

Nickmossans sporhus.

En annan mossa med fina sporhus, vet inte vad det är och har ingen bra gissning heller. Men fin är den.

Den stora behållningen vid detta besök var faktiskt inte fåglarna utan backsipporna, mossorna och det vackra grådisiga landskapet.

Lappuggla

Det har varit väldigt tyst här på Naturbloggen ett tag nu, dags att ändra på det! Jag har inte haft tid att skriva så mycket, remisser och framförallt överklaganden har tagit mycket tid men nu ska jag försöka komma igång med bloggandet igen. Jag har en del interssant att rapportera från våren så här långt och vi börjar väl från början så att säga. Under vårven har det varit en veritabel invasion av lappuggla i södra Sverige och jag hade nöjet att få uppleva denna mäktiga uggla i slutet av mars. Det hade rapporterats lappugla från Adelsö i Ekerö kommun under en veckas tid och när en kompis ville åka och hänga in den så tackade jag inte nej till att följa med.

När vi väl hade hittat lokalen för den så var det bara att vänta. Vi var inte ensamma direkt, ett tiotal skådare var på plats. Den hade inte setts på flera timmar när vi kom dit så man började fundera på om vi skulle missa den men vi ville ge det en ordentlig chans så vi stod kvar i kylan och väntade, och väntade…

En ung kungsörn flög förbi och piggade upp oss. Men sen fick vi vänta, och inte blev det varmare heller.

Men så efter ett par timmar så gick larmet, någon hade upptäckt den sittandes i en asp. Den skulle sitta i den stora aspen sas det varpå en del skådare började muttra om att va fan, ska man veta hur en asp ser ut också… Man kan tydligen vara fågelskådare och kryssare och samtidigt naturanalfabet.

Som tur var då så flyttande den snart från aspen och flög ut på ängen och satte sig på en stolpe.

          

Och där satt den fint verkligen! Jag har sett lappuggla några gånger tidigare men man blir lika tagen varje gång av vilken fantastisk fågel det är. Det stämmer nog det som står i Fågelguiden, att lappugglan har ”värdig uppsyn”. 

Vad gör lappugglorna här i södra Sverige kan man undra? Det är annars en utpräglat nordlig fågel, nordöstlig om man ska vara noggrann. En fågel som hör taigan till och som ganska sent invandrat i Sverige. Det pågår en spridning söderut men lappuggleinvasionen nu har nog mest med tillgången på smågnagare att göra. Det är alltså brist på mat som gör att de söker sig söderut nu. Lappuglan är, precis som många andra ugglor, väldigt beroende av smågnagartillgången och populationerna växlar kraftigt mellan åren beroende på födotillgången. Vissa individer av lappugla är mer benägna än andra att ge sig ut på långa vandringar, i synnerhet då om födotillgången är dålig, medan andra individer är väldigt stationära även om tillgången på smågnagare är dålig.

Lappugglan är rödlistad som Nära hotad, det största problemet för den är att de fåglar vars bon den tar över, de bygger inte bon själva, minskar på grund av skogsbruket. De viktigaste ”värdarterna” är duvhök, ormvråk och bivråk, och om deras häckningsskogar avverkas så får även lappuglan problem.

                 

Efter en stund så fick ugglan nog av alla skådare, det var säkert över 20 st nu, och flög iväg men bara en kort bit.

   

Den satte sig i ännu en asp en stund. Det smattrade från alla kameror och alla irriterade sig över den där grenen som är ivägen för ugglan! Den förstör ju bilden en aning faktiskt. Man kan ju undra hur mycket all uppvaktning från skådare stör fågeln, får den något lungn att jaga ifred? När vi gick därifrån var det säkert ett tiotal skådare kvar minst som fortsatte att följa den. Ugglan flög iväg in i skogen, vet inte om den kunde hittas igen just då men den rapporterades regelbundet från lokalen på Adelsö under en tid efteråt.

    

På väg därifrån kunde jag inte låta bli att stanna till vid den här björkhögstubben, dels för myrorna som satt och lapade i sig marsolens svaga värme och dels för de tydliga gnagspåren av den bredhalsade varvsflugans larver. Flugan är i själva verket en skalbagge och man kan ganska ofta se dess larvgångar på döda björkar.

   

Lappugglerapporterna har avtagit rätt ordentligt nu men fortfarande rapporteras den från bl.a. Nynäshamn och Värmdö kommuner. På Värmdö ses lappuggla nästan varje år, under häckningstid dessutom, så man kan undra om de rentav försöker häcka där?