Category Archives: Nackareservatet

Allmän ängsmätare och några skalbaggar.

En kort utflykt i Nackareservatet för några veckor sedan resulterade i en del trevliga insektsmöten. Först ut denna fina nattfjäril som flög runt i en skogsglänta. När jag såg den hade jag ingen aning om vad det var en fjäril, nattfjärilar har jag rätt dålig koll på, men jag kunde ganska snabbt arbestämma den till allmän ängsmätare efter att ha kollat i böckerna hemma.

Allmän ängsmätare är en dagflygande nattfjäril hur märkligt det än kan låta. Många nattfjärilar är faktiskt dagaktiva. Nattfjärilar och dagfjärilar är mest en praktisk benämning och har egentligen inget med fjärilarnas egentliga släktskap att göra. Av de ca 2700 fjärilsarter som finns i Sverige så är bara 121 arter s.k. dagfjärilar. Hur ser man då skillnad på en ”äkta” dagfjäril och en dagaktiv nattfjäril? Man ska titta på antennerna, slutar de i en tydlig klubbliknande spets så är det en dagfjäril. Nattfjärilsantennerna kan se lite olika ut, många har trådformade antenner, en del har en liten förtjockning mot antennspetsen men som sen smalnar av i en liten spets, och andra har plymformade antenner. En del har både och, hos den allmänna ängsmätaren har honan smala antenner medan hanen har plymformade antenner. Alltså är det en hane på bilderna. Honan har också en vitare grundfärg på vingarna men samma teckning i övrigt.

Jag fick jaga runt rätt länge innan jag kunde ta några bra bilder där antennerna framträdde på ett bra sätt. Den sitter på ljung vilket råkar vara larvens värdväxt. Den allmänna ängsmätaren är en vanlig fjäril som fortfarande gör skäl för sitt namn så att säga. Vi hade ju tidigare allmän bastardsvärmare och allmän nätvinge men de har man bytt namn på, de kan knappast kallas allmänna längre. Många fjärilsarter minskar framförallt p.g.a. den stora landskapsomvandling till ett monotont och ensartat landskap som pågått under alltför lång tid.

Otroligt läckra antenner, eller hur? På bilden syns också de små hår vilka själva doftreceptorena sitter. Det är ingen tvekan om vilket sinne som som är viktigast för den allmänna ängsmätaren och de flesta andra fjärilar. Fjärilar har i regel ganska dålig syn men desto bättre luktsinne. En del kan känna av en honas doft på upp till en kilometers avstånd. Oftast är det så att honorna lockar till sig hanarna genom sina feromoner och därför har hanarna de största antennerna. Det kan finnas tusentals små hår på en fjärils antenner och de har olika uppgifter, en del känner av t.ex. blomdofter medan andra, de flesta skulle jag anta, är känsliga för honornas feromoner. Varje art har sin specifika doft såklart så att inga missförstånd sker.  Här kan ni läsa mer om insekternas luktsinne.

   

Medan jag jagade runt den allmänna ängsmätaren så träffade jag på lite andra kryp. Bl.a. den här lilla ögonviveln. En vivel utan det annars så typiska långa snytet som de flesta andra vivlar har. Ett bra kännetecken på ögonvivel är det svarta längsgående strecket på täckvingarna. Ögonviveln gnaer på unga barrträdsplantor och anses därför som en skadegörare av den s.k. skogsnäringen. Men den största skadegöraren i skogen är ju skogsnäringen själv! Den är betydligt värre än den här lilla fina viveln skulle jag påstå.

Avslutningsvis denna knäppare. Har inte en aning om vilken sorts knäppare det är( Athous haemorrhoidalis kanske?), men nog är det en knäppare i allafall? De har ett väldigt typiskt utseende, ofta rätt stora(kring centimetern långa) platta och avlånga med ganska korta ben. Den här satt helt stilla på sitt strå och lät sig fotograferas utan att fly undan till skillnad från de flesta andra av mina fotoobjekt. 

 

Annonser

Yttrande över förslag till detaljplan för Hammarbyhöjden 1:1, i Björkhagen

Stockholms Naturskyddsförening avvisar planerna på bebyggelse i en av entréerna till Nackareservatet. I planhandlingarna kan man läsa att ”planområdet ligger strax utanför natur- och friluftsområdet Hammarbyskogen vilken ingår i Nackareservatet”. En mer korrekt beskrivning vore att säga att planområdet är en del av nämnda skog och en del av naturområdet som utgör Nackareservatet. Naturen i det område som skulle beröras av den tänkta exploateringen är lika värdefull som den natur som ligger innanför reservatsgränsen. Vi anser det vara onödigt att nagga Nackareservatet i kanten på detta sätt. Det vore bättre att istället bygga fler flerfamiljshus vid andra förtätningsprojekt i stadsdelen än radhus som tar stora ytor i anspråk för få bostäder.

I planhandlingarna nämns att ”planområdet kan utgöra en potentiell livsmiljö för grodor” utan att frågan har undersökts närmare. Om man misstänker att det finns groddjurslokaler i planområdet så bör det vara en självklarhet att frågan utreds ordentligt innan man går vidare med planarbetet. Alla groddjurslokaler är av stor betydelse, inte bara för groddjur utan också för en mängd andra organismgrupper. Alla naturliga våtmarker bör fredas för exploatering.

Vi delar inte stadsbyggnadskontorets bedömning att föreslagen bebyggelse inte skulle påverka Nackareservatet eftersom planområdet ligger utanför reservatet. Reservatsgränserna är ju enbart streck på en karta. Skogen i planområdet är en del av skogen i Nackareservatet och bebyggelse några meter utanför reservatet innebär självklart att reservatet påverkas. Det handlar om förändrade ljusförhållanden m.m. Hur stor påverkan det sen är kan diskuteras men eftersom det handlar om tänkbara groddjurslokaler så bör man vara ytterst restriktiv med exploateringsförslag i detta område.

De faktiska kvadratmetrarna som går förlorade är kanske inte så många men de indirekta effekterna är ofta betydande. Skogskänslan försämras ofta långt in i skogen när man plötsligt ser hus där man förut upplevde skog. Kanteffekter gör att djur- och växtliv påverkas negativt längre in i skogen än vad man först tänker på.

Vi vill också påpeka att detta inte är den enda planen som naggar Nackareservatet i kanten utan bara ett i raden av flera mindre byggprojekt strax utanför reservatsgränsen. Detta är något som vi anser är oacceptabelt. Vi efterlyser en sammanställning av samtliga byggprojekt i Nackareservatets utkanter och att en samlad bedömning görs av konsekvenserna för Nackareservatet. Likadant bör alla detaljplaner konsekvensbedömas i förhållande till andra planer inom stadsdelen så att en sammanvägd bedömning kan göras av t.ex. hur mycket natur/park som går förlorat.

Grönkompensation föreslås genomföras inom stadsdelen. Om planarbetet fortsätter hoppas vi att det blir fråga om verklig grönkompensation som på ett seriöst sätt kompenserar för förlust av natur och inte de många gånger märkliga förslagen om att sätta upp belysning längs med gångvägar, anläggande av hundrastgårdar eller byggande av BMX-banor som vi sett tidigare. I det nu gällande Miljöprogrammet för Stockholms stad finns ett mål(4.2) om grönmarkskompensation. Där står följande: Delmålet innebär att kompensationsåtgärder genomförs på områdesnivå där omfattningen av kompensation avgörs av vilken typ av funktion det handlar om. Åtgärder kan till exempel vara nyskapande av motsvarande naturtyp eller restaurering av en miljö vars naturvärden försämras.

Vi uppmanar staden att ta fram ett program där tydliga riktlinjer för hur grönkompensation ska gå till i enlighet med miljömålet ovan.

Anna Nilsson Ordf. Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors Grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening