Allmän ängsmätare och några skalbaggar.

En kort utflykt i Nackareservatet för några veckor sedan resulterade i en del trevliga insektsmöten. Först ut denna fina nattfjäril som flög runt i en skogsglänta. När jag såg den hade jag ingen aning om vad det var en fjäril, nattfjärilar har jag rätt dålig koll på, men jag kunde ganska snabbt arbestämma den till allmän ängsmätare efter att ha kollat i böckerna hemma.

Allmän ängsmätare är en dagflygande nattfjäril hur märkligt det än kan låta. Många nattfjärilar är faktiskt dagaktiva. Nattfjärilar och dagfjärilar är mest en praktisk benämning och har egentligen inget med fjärilarnas egentliga släktskap att göra. Av de ca 2700 fjärilsarter som finns i Sverige så är bara 121 arter s.k. dagfjärilar. Hur ser man då skillnad på en ”äkta” dagfjäril och en dagaktiv nattfjäril? Man ska titta på antennerna, slutar de i en tydlig klubbliknande spets så är det en dagfjäril. Nattfjärilsantennerna kan se lite olika ut, många har trådformade antenner, en del har en liten förtjockning mot antennspetsen men som sen smalnar av i en liten spets, och andra har plymformade antenner. En del har både och, hos den allmänna ängsmätaren har honan smala antenner medan hanen har plymformade antenner. Alltså är det en hane på bilderna. Honan har också en vitare grundfärg på vingarna men samma teckning i övrigt.

Jag fick jaga runt rätt länge innan jag kunde ta några bra bilder där antennerna framträdde på ett bra sätt. Den sitter på ljung vilket råkar vara larvens värdväxt. Den allmänna ängsmätaren är en vanlig fjäril som fortfarande gör skäl för sitt namn så att säga. Vi hade ju tidigare allmän bastardsvärmare och allmän nätvinge men de har man bytt namn på, de kan knappast kallas allmänna längre. Många fjärilsarter minskar framförallt p.g.a. den stora landskapsomvandling till ett monotont och ensartat landskap som pågått under alltför lång tid.

Otroligt läckra antenner, eller hur? På bilden syns också de små hår vilka själva doftreceptorena sitter. Det är ingen tvekan om vilket sinne som som är viktigast för den allmänna ängsmätaren och de flesta andra fjärilar. Fjärilar har i regel ganska dålig syn men desto bättre luktsinne. En del kan känna av en honas doft på upp till en kilometers avstånd. Oftast är det så att honorna lockar till sig hanarna genom sina feromoner och därför har hanarna de största antennerna. Det kan finnas tusentals små hår på en fjärils antenner och de har olika uppgifter, en del känner av t.ex. blomdofter medan andra, de flesta skulle jag anta, är känsliga för honornas feromoner. Varje art har sin specifika doft såklart så att inga missförstånd sker.  Här kan ni läsa mer om insekternas luktsinne.

   

Medan jag jagade runt den allmänna ängsmätaren så träffade jag på lite andra kryp. Bl.a. den här lilla ögonviveln. En vivel utan det annars så typiska långa snytet som de flesta andra vivlar har. Ett bra kännetecken på ögonvivel är det svarta längsgående strecket på täckvingarna. Ögonviveln gnaer på unga barrträdsplantor och anses därför som en skadegörare av den s.k. skogsnäringen. Men den största skadegöraren i skogen är ju skogsnäringen själv! Den är betydligt värre än den här lilla fina viveln skulle jag påstå.

Avslutningsvis denna knäppare. Har inte en aning om vilken sorts knäppare det är( Athous haemorrhoidalis kanske?), men nog är det en knäppare i allafall? De har ett väldigt typiskt utseende, ofta rätt stora(kring centimetern långa) platta och avlånga med ganska korta ben. Den här satt helt stilla på sitt strå och lät sig fotograferas utan att fly undan till skillnad från de flesta andra av mina fotoobjekt.