Fåglar på Skeppsbron del 1 – smådopping och gråtrut

Stockholm är en bra stad för fågelskådning, året om finns det gott om fågel i och runt Stockholm. Vintertid är en promenad på Skeppsbron alltid givande. I synnerhet när det är riktigt kallt och isen lägger sig på Östersjön, då kommer det in stora mängder sjöfågel till stan. Det var en period i januari och februari med lite kallare väder och direkt så ökade mängden sjöfågel i stan. Jag fick höra rapporter om ett riktigt skådespel med mängder med gråtrut och tusentals änder, bl.a. ca 500 storskrakar, vid Skeppsbron och på Strömmen. Jag skriver ”fick höra” för det var det närmaste jag kom för egen del, låg med nån influensa under den tid det var som mest fågel och missade därför alltihop, inklusive vittruten såklart. När jag väl frisknat till hade vädret slagit om och mängden sjöfågel börjat minska. Men det är aldrig helt tomt på fågel och det är som sagt alltid givande att promenera på Skeppsbron med kikare och kamera. En trevlig fågel som dröjde sig kvar ett tag efter att mildvädret kommit var den här smådoppingen.

Är det en andunge så här års kan man höra från förbipasserande icke-skådare. Med sina ca 25 centimeter har den lilla smådoppingen storleken hos en några veckor gammal andunge. Men den saknar anknäbb utan har en kort och spetsig näbb som den använder för att plocka smådjur i vattnet med. Bilden ovan är inget vidare, det var sen eftermiddag och mörkt. Var där dagen efter i strålande solsken men då syntes den såklart inte till.

Smådoppingen är en kortdistansflyttare som inte flyger längre än till västra Europa. Om de inte övervintrar här istället till glädje för oss fågelskådare. Man ser nog mer av smådoppingen senhöst och vinter än under häckningstiden då de är väldigt tillbakadragna och skygga på häckningslokalerna. Den här smådoppingen upphöll sig under flera veckor vid Djurgårdsfärjorna nära Slussen.  Den äter allehanda vattenlevande  smådjur och även småfisk och uppenbarligen finns det gott om sådant i vattnet där annars hade den knappast stannat där så länge. Smådoppingen är känslig för stränga vintrar och på kort sikt är det vintervädret som bestämmer populationsstorleken. Efter några mildvintrar ökar beståndet medan en hård vinter märkbart decimerar populationen.

Den stora behållningen på Skeppsbron är kanske inte de udda inslagen som smådopping utan den betydligt vanligare gråtruten. De finns alltid där och man kan lätt fördriva några timmar med att bara titta på trutar. Det är ett bra ställe att öva sig på åldersbestämning, trutar genomgår ständiga byten av fjäderdräkt innan de blir helt utfärgade vid 4 års ålder och det brukar gå rätt bra att se vilken åldersklass en trut befinner sig i. Men det finns de som är sena i utvecklingen och de som är tidiga så helt säker kan man inte alltid vara.

         

Truten till vänster, med Kastellholmen i bakgrunden, är inne på sin tredje vinter. Den har en nästan helgrå ovansida med enstaka brunspräckliga fjädrar kvar, stjärten nästan helvit men med ett gråspräckligt ändband och är näbben ljusare med minde svart än hos en 2-åring. De andra två trutarna är yngre, inne på sin första vinter och har en helt igenom gråbrunspräcklig fjäderdräkt.

         

De flesta trutar man ser i stan är ungtrutar men en del vuxna trutar finns där också som de två i den vänstra bilden. Den främre av de två har gråstreckat huvud medan den bortre har helvitt huvud. De vuxna(adulta) gråtrutarna anlägger på hösten en vinterdräkt med mer eller mindre mycket grått på huvud och hals. Många trutar har redan nu fått sin häckningsdräkt medan andra är kvar i vinterkläderna. När man studerar trutar blir det väldigt tydligt vilken stor variation det är inom en art, alla ser inte exakt likadana ut och ruggar inte samtidigt. Inget som underlättar åldersbestömning och artbestämning gentemot snarlika trutarter direkt. De övriga trutarna på bilderna ovan är 1-åringar.

         

Någa bilder till på flygande trutar, tröttnar aldrig på att fota trut! Skulle lätt kunna fylla hela bloggen med trutbilder varje dag…

Gråtrutbeståndet har under de senaste åren minskat drastiskt med så mycket som mellan 20 – 30 %! Minskningen beräknas också fortgå under de närmaste årtiondena och gråtruten fördes 2010 in på den Svenska rödlistan över hotade djur- och växtarter. En av de främsta orsakerna till minskningen tros vara tiaminbrist(B1 vitamin), något som drabbat trutar, och andra fågelarter, längs med kusterna. Däremot verkar trutarna klara sig bättre inne i städerna. Så de trutar som hämtar sin föda från Östersjön drabbas hårdare än de som söker föda i staden! Övergödningen av Östersjön kan vara orsaken till tiaminbristen hos fåglarna men det är inte klarlagt ännu.

Det lär finnas anledning att återkomma här angående tiaminbristen och vad som orsakar den. Men i nästa inlägg blir det mer fåglar från Skeppsbron, kanske storskrake och skrattmås?