Rapport om Hemfosaskogen klar!

För ungefär ett år sedan startades en skogsgrupp av Naturskyddsföreningarna i Stockholm och Söderort(alltså de två kretsar som finns i Stockholms stad). Gruppen bildades eftersom Stockholm äger mycket skogsmark utanför staden och bedriver där ett s.k. rationellt skogsbruk(vad som är rationellt med det moderna skogsbruket har jag dock aldrig förstått!) med allt vad det innebär i form av hyggen och plantager(inte skog). Nu är hyggena i dessa marker små i jämförelse med de gigantiska norrlandshyggena  men det finns tyvärr flera exempel på brott mot FSC-stadgarna såsom sönderkörda lågor och avverkade naturvärdesträd. Just det, Stockholms stad är ju FSC-certifierade också. Något som inte alltid märks alltså. Här finns ett gammalt blogginlägg om hyggena i Hemfosa. I vår rapport koncentrerar vi oss dock på de fina skogar som finns kvar i området. Tanken är att rapporten dels ska få Fastighetskontoret att åtminstone inte avverka de områden som håller naturvärdes eller nyckelbiotopsklass, helst vill vi förstås se en omläggning av Stockholms stads skogspolitik så att man inte avverkar skogen utan sköter den helt och hållet för att gynna naturvård och friluftsliv.

Hemfosarapport

Annonser

Välkommen till nya Naturbloggen!

Naturbloggen återuppstår! Efter en tids frånvaro tar jag upp bloggandet igen men nu på WordPress som ger större möjligheter att utforma bloggen själv, bl.a. med sidor om Ryssbergen och Hemfosaskogen. Det kommer att bli fler områden som kommer att få sina egna sidor framöver och kanske även att jag lyfter vissa ämnen på egna sidor också, vi får se vad jag hittar på…

Som ni ser så har jag lagt upp två remissvar jag skrivit för Stockholms och Söderorts Naturskyddsföreningar om exploateringsplaner i dels viktiga närnaturområden i Hägersten, där man inte har så mycket grönt annars, och dels ett husbygge i kanten av Nackareservatet sisådär 10 m från reservatsgränsen. Stockholm naggar både stora och små grönområden i kanten hela tiden, enligt uppgifter från en av stadens tjänstemän sker 50% av all bebyggelse i Stocholms stad på naturmark.

Bloggen kommer att vara sig lik med en blandning av naturupplevelser, mycket bilder och remissvar och andra yttranden. Hoppas den kommer vara till både nytta och nöje!

/Ronny

 

 

Yttrande över förslag till detaljplan för Hammarbyhöjden 1:1, i Björkhagen

Stockholms Naturskyddsförening avvisar planerna på bebyggelse i en av entréerna till Nackareservatet. I planhandlingarna kan man läsa att ”planområdet ligger strax utanför natur- och friluftsområdet Hammarbyskogen vilken ingår i Nackareservatet”. En mer korrekt beskrivning vore att säga att planområdet är en del av nämnda skog och en del av naturområdet som utgör Nackareservatet. Naturen i det område som skulle beröras av den tänkta exploateringen är lika värdefull som den natur som ligger innanför reservatsgränsen. Vi anser det vara onödigt att nagga Nackareservatet i kanten på detta sätt. Det vore bättre att istället bygga fler flerfamiljshus vid andra förtätningsprojekt i stadsdelen än radhus som tar stora ytor i anspråk för få bostäder.

I planhandlingarna nämns att ”planområdet kan utgöra en potentiell livsmiljö för grodor” utan att frågan har undersökts närmare. Om man misstänker att det finns groddjurslokaler i planområdet så bör det vara en självklarhet att frågan utreds ordentligt innan man går vidare med planarbetet. Alla groddjurslokaler är av stor betydelse, inte bara för groddjur utan också för en mängd andra organismgrupper. Alla naturliga våtmarker bör fredas för exploatering.

Vi delar inte stadsbyggnadskontorets bedömning att föreslagen bebyggelse inte skulle påverka Nackareservatet eftersom planområdet ligger utanför reservatet. Reservatsgränserna är ju enbart streck på en karta. Skogen i planområdet är en del av skogen i Nackareservatet och bebyggelse några meter utanför reservatet innebär självklart att reservatet påverkas. Det handlar om förändrade ljusförhållanden m.m. Hur stor påverkan det sen är kan diskuteras men eftersom det handlar om tänkbara groddjurslokaler så bör man vara ytterst restriktiv med exploateringsförslag i detta område.

De faktiska kvadratmetrarna som går förlorade är kanske inte så många men de indirekta effekterna är ofta betydande. Skogskänslan försämras ofta långt in i skogen när man plötsligt ser hus där man förut upplevde skog. Kanteffekter gör att djur- och växtliv påverkas negativt längre in i skogen än vad man först tänker på.

Vi vill också påpeka att detta inte är den enda planen som naggar Nackareservatet i kanten utan bara ett i raden av flera mindre byggprojekt strax utanför reservatsgränsen. Detta är något som vi anser är oacceptabelt. Vi efterlyser en sammanställning av samtliga byggprojekt i Nackareservatets utkanter och att en samlad bedömning görs av konsekvenserna för Nackareservatet. Likadant bör alla detaljplaner konsekvensbedömas i förhållande till andra planer inom stadsdelen så att en sammanvägd bedömning kan göras av t.ex. hur mycket natur/park som går förlorat.

Grönkompensation föreslås genomföras inom stadsdelen. Om planarbetet fortsätter hoppas vi att det blir fråga om verklig grönkompensation som på ett seriöst sätt kompenserar för förlust av natur och inte de många gånger märkliga förslagen om att sätta upp belysning längs med gångvägar, anläggande av hundrastgårdar eller byggande av BMX-banor som vi sett tidigare. I det nu gällande Miljöprogrammet för Stockholms stad finns ett mål(4.2) om grönmarkskompensation. Där står följande: Delmålet innebär att kompensationsåtgärder genomförs på områdesnivå där omfattningen av kompensation avgörs av vilken typ av funktion det handlar om. Åtgärder kan till exempel vara nyskapande av motsvarande naturtyp eller restaurering av en miljö vars naturvärden försämras.

Vi uppmanar staden att ta fram ett program där tydliga riktlinjer för hur grönkompensation ska gå till i enlighet med miljömålet ovan.

Anna Nilsson Ordf. Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors Grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening

Yttrande från Stockholms Naturskyddsförening över förslag till planprogram för mellersta Hägerstensåsen

  • Avbryt planerna på bebyggelse i Hägerstensåsens gröna bälte
  • Grönområdet är av stor betydelse som spridningskorridor för djur- och växter
  • Grönområdet har idag ett stort värde som närrekreationsområde
  • Värdet som närrekreationsområde ökar i takt med att områdena runt omkring förtätas
  • Den grönkompensation som föreslås är inte seriös, någon verklig kompensation för förlust av naturmark föreslås inte

I planprogrammet för mellersta Hägerstensåsen prövas tre områden för exploatering. I planhandlingarna ingår bl.a. en landskapsanalys och en analys över ekhabitaten vid Hägerstensåsen.  Stockholms Naturskyddsförening anser att det gedigna underlaget tydligt visar att inget av de tre områdena är lämpliga att detaljplanelägga för bebyggelse. 

I landskapsanalysen har en värdering av grönområdenas naturvärden och sociala aspekter gjorts. Där fastslås att hela det gröna bältet runt Hägerstensåsen är mycket värdefullt utifrån både ekologiska och sociala aspekter.  Detta borde ha inneburit att alla eventuella planer på bebyggelse i detta område hade lagts på is. Vi vill här påminna om Stockholms stads egna miljömål om att bevara särskilt värdefulla markområden(4.2 i Miljöprogrammet 2008-2011), samt att trenden och prognosen för detta miljömål är negativ(Miljöbarometern, http://miljobarometern.stockholm.se/main.asp?mp=MP&mo=4).

Natur- och rekreationsvärden, grönstruktur

Att förlägga bebyggelse någonstans i grönområdet runt Hägerstensåsen skulle allvarligt försämra områdets värden som strövområde och som spridningskorridor för djur och växter. I landskapsanalysen sägs att ”upplevelsevärdet består i möjligheten att röra sig i ett större grönt parkrum längs ett sammanhängande stråk”.  Stora huskroppar i det gröna bältet skulle uppenbart försämra det upplevelsevärdet.

Det gröna bältet runt Hägerstensåsen är en viktig länk i Stockholms grönstruktur och binder samman Mälarstranden med bl.a. Solbergaskogen. Detta omnämns också i landskapsanalysen där man också konstaterar att kopplingarna mot Mälaren är svaga. Vi hoppas att dessa svaga kopplingar kan komma att förstärkas i framtiden liksom kopplingen söderut mot Solberga. 

Som mycket riktigt påpekas i landskapsanalysen pågår en kraftfull expansion i områdena Telefonplan, Axelsberg och Örnsberg. Öster om Hägerstensåsen pågår utbyggnad av LM Ericssons gamla fabriksområde med ca 2000 nya bostäder fram till 2016. Detta ställer ”nya krav på naturmarksområdet”(sid 40 i landskapsanalysen).  Men då gäller det att det över huvud taget finns ett naturmarksområde kvar! Just den kraftiga förtätning som redan pågår i områdena runt omkring Hägerstensåsen gör att hela det gröna bältet borde fredas för bebyggelse.

Vi kan inte se att den bebyggelse som föreslås i planprogrammet ger mer av den stadsmässighet som ofta eftersträvas vid förtätningen av Stockholm. Resultatet skulle bli, om ett eller alla tre av de föreslagna delområdena skulle komma till stånd, stora ingrepp i värdefull natur och märkbart försämrade rekreationsvärden för ett relativt sett fåtal bostäder.

Ekhabitaten

En analys av ekhabitaten i området har gjorts genom körning av spridningsmodellen Matrix green och genom fältbesök. Det är mycket positivt att en sådan analys har gjorts och vi förutsätter att sådana analyser alltid kommer att göras i fortsättningen när planläggning inkräktar på naturmark. Enlig analysen bör ekhabitatnätverket fungera väl inom området idag. Vidare sägs att efter en utbyggnad enligt planprogrammet finns fortfarande samband men nätverket blir smalare och mer sårbart. Stockholm har ett unikt eklandskap och med det också ett stort ansvar att vårda detta landskap för framtiden. Att försvaga en redan smal zon i detta eklandskap är inte förenligt med en långsiktig förvaltning av eklandskapets värden.

Kompensationsåtgärder

Slutligen vill vi kommentera de förslag till kompensationsåtgärder som finns i landskapsanalysen. Vi saknar här förslag till verklig grönkompensation. Kompensationsåtgärderna ska enligt landskapsanlysen ”höja kvaliteten på och förstärka grönstrukturen, öka rekreationsvärdet och värna om spridningskorridorerna”. Dessvärre hittar vi inte ett enda förslag i planhandlingarna som skulle kunna sägas utgöra verklig grönkompensation. En BMX-bana kan omöjligen kompensera för förlust av skog! Vi tar inte ställning till om en BMX-bana behövs inom området eller inte, däremot kan det givetvis inte kompensera för t.ex. minskade möjligheter till promenad i skog.

I det nu gällande Miljöprogrammet för Stockholms stad finns ett mål(4.2) om grönmarkskompensation. Där står följande:

Delmålet innebär att kompensationsåtgärder genomförs på områdesnivå där omfattningen av kompensation avgörs av vilken typ av funktion det handlar om. Åtgärder kan till exempel vara nyskapande av motsvarande naturtyp eller restaurering av en miljö vars naturvärden försämras.

Vi kan inte se att de föreslagna åtgärderna lever upp till miljömålet. Vissa av åtgärderna kan vara bra men man missar helt att kompensera för förlust av skog och biologisk mångfald. I detta fall skulle åtgärder och skötsel för att gynna ekarna vara en självklar del i en verklig grönkompensation.  

Anna Nilsson

Ordf. Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors

Grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening